home

DSC04315_1.JPG

Sagan om Emilia


Det var en gång en flicka som hette Emilia. Hon bodde i en stuga långt ute på landet. Emilia hade alltid drömt om att bli prinsessa ända sedan hon var liten, men hennes föräldrar hade alltid sagt:
- Du kommer aldrig att bli prinsessa, du är bara en bonde och kommer alltid att vara det! Men Emilia gav inte upp.

När hon växt upp gav Emilia sig iväg in till staden för att tjäna pengar. Hon gick in i en klädaffär.
- Ursäkta skulle jag kunna få jobb här? frågade hon
- Nej, det är fullt, svarade chefen.

Hon gick in i en mataffär.
- Ursäkta skulle jag kunna få jobb här? frågade Emilia igen.
- Nej det är fullt, svarade en man i kassan.
Hon gick till tre ställen till, men hon fick alltid samma svar.
Till slut fick hon jobb på ett bageri.

En dag kom prinsen in i butiken. Han fyllde snart år och önskade sig mest av allt en fru. Prinsen kom fram till kassan där en utav Emilia jobbarkompisar stod.
- Jag vill ha tre muffins, sa prinsen.
- Javisst, ska bli, sa hennes jobbarkompis.
- Tack sa prinsen och gick.
Hoppet var ute för Emilia för hon skulle aldrig få den chansen igen.
Men nästa dag kom prinsen tillbaka. Och ännu en gång stod hennes jobbarkompis där.
-Jag vill ha fem bullar, sa prinsen.
-Javisst, ska bli, sa hennes jobbarkompis igen.
Prinsen tackade och gick.

Och ännu en dag kom prinsen tillbaka.
Den här gången gick Emilia rakt emot prinsen mot dörren och hoppades på att prinsen skulle stoppa henne. Det gjorde han, men inte på det sättet hon hoppades på.
Han frågade:
- Finns det fler bullar?
- Ja, det finns det, sa Emilia besviket.

På kvällen när hon var skulle gå hem såg hon prinsen. Han var på väg in i skogen och gick förbi Emilia.
- Varför är du ute så sent på kvällen? frågade prinsen
- Jag är på väg hem. Jag var tvungen att hjälpa till lite extra efter stängning, sa Emilia.
- Varför är ni ute så sent? frågade hon.
- Jag ska visa dig! sa prinsen.

Dom gick in i skogen och där såg Emilia en jätte.
- Jag brukar komma hit varje kväll och hålla honom sällskap, sa prinsen.
- Varför kan du inte komma ut ur skogen? frågade Emilia jätten.
- Jag tål inte solljus och även om jag skulle göra det så skulle alla bli rädda och försöka döda mig, sa jätten.
När de gått ut ifrån skogen frågade prinsen:
- Vill du att jag skjutsar dig hem?
- Nej tack, det kommer inte att behövas. Jag bor långt långt bort här ifrån, sa Emilia.
- Vill du inte hällre följa med mig hem till slottet då? frågade prinsen
- Jo, det vill jag gärna! utbrast Emilia.
Kungen och drottningen bäddade mycket bekvämt till henne.

Nästa dag tog prinsen med Emilia ut till ängen, där spenderade de nästan hela dagen tillsammans. Sedan hälsade dem på jätten och åkte hem på kvällen och Emilia sov ännu en natt där.
Några dagar senare gick prinsen ner på knä framför Emilia och frågade:
- Vill du gifta dig med mig?
Han öppnade en liten ask med en guldring inuti.
Emilia blev mållös av lycka, och efter att ha fått tillbaka andan svarade hon:
- Ja, ja, jättegärna!
De reste tillbaka till hennes föräldrar och berättade allt som hänt dem. Emilias föräldrar blev så glada. De erkände att de varit dumma mot henne och bad om förlåtelse. Efter en stund förlät Emilia dem.

Prinsen och Emilia reste hem till slottet och levde lyckliga i alla sina dar!



S l u t !