home
DSC04423.JPGFelix och Lars

Det var en gång för länge, länge sedan fanns det en hund som hette Felix. Han var mycket ensam. Det enda sällskap han hade var tre ekorrar, men dem förstod han sig inte på.
En gång när Felix skulle gå till bäcken för att dricka, så såg han en jätte sitta bakom ett berg. Felix tvekade en sekund, men gick fram till jätten och sa:
- Hejsan! Vad heter du? Jag heter Felix. Jätten svarade:
- Hej! Jag heter Lars. Vad gör en liten hund som du ute i skogen helt ensam? Felix sa:
- Jag bor här. Jag har varken familj eller vänner. Då sa jätten Lars:
- Men då kan du bo hos mig! Ja har en farmor bara, men hon bor jättelångt bort...
- Vad bra då! Då är vi två i alla fall.

Några dagar senare bestämde jätten Lars och Felix att de skulle gå till jättens farmor. Dom packade en liten matsäck och började promenera. Dom kom till en bred å, men som tur var fanns en bro över till andra sidan. Precis när Felix skulle sätta tassen på bron kom det en häxa flygande och sa:
- Nej men vad är du för ett litet djur?
Felix svarade lite skrajset:
- En hund, och jag skulle vilja komma över bron.
- Nej du! Du får inte komma över om du inte hittar en sak, sa häxan
- Vaddå för sak? frågade Felix
Häxan svarade:
- Du måste gå in i skogen och hämta en nyckel, men du får inte ta hjälp av jätten.

Felix började vandra in i skogen. Han letade och letade men hittade den inte. Han suckade och satte sig ner och tänkte precis ge upp, men plötsligt så såg han att det glittrade under mossan på en sten. Han sprang dit och kollade, och det var nyckeln! Han sprang tillbaka till bron och gav häxan nyckeln.
Häxan lät dom gå över bron. Felix och jätten Lars promenerade vidare, men sedan tog det stopp. En stor bergsvägg var i vägen. Precis när dom skulle vända för att hitta en annan väg, så kom häxan flygande igen. Häxan sa:
- Om ni vill komma förbi den här bergsväggen så måste du hitta en sak .
- Vaddå för sak? frågade Felix igen.
- Du måste hitta en rubin som ligger någonstans på flodens botten, och du får inte ta hjälp av jätten, sa häxan.

Felix gick till floden och hoppade i vattnet. Han simmade ner till botten. Det var mycket grumligt, så han såg inte så mycket. Han letade och letade men såg den inte. När han precis skulle ge upp såg han att det blänkte under en massa sjögräs. Han simmade dit och kollade om det var rubinen. Och det var det! Han simmade upp till ytan och sprang tillbaka till jätten och häxan. Han gav häxan rubinen och häxan tog sin trollstav och gjorde hål i väggen.

Än en gång var dom förbi ett hinder. Dom fortsatte i samma rikting, men så kom dom till ett stort stup. Häxan kom flygande igen. Häxan sa än en gång:
- Om du vill komma över det här stupet så måste du hitta en sak.
- Vaddå för sak? frågade Felix
- Du måste hitta en guldpeng som hänger nånstans i ett träd, men du får inte ta hjälp av jätten. Men för att nå den får du en duva som hjälp.
Felix sprang iväg in i skogen. Han letade och letade, men hittade den aldrig. Han skulle just gå tillbaka, men så såg han en rund guldig sak som hängde högt uppe på en trädgren. Han sa till duvan att flyga upp och hämta guldpengen. Och duvan gjorde som han sa. Han sprang tillbaka till jätten och häxan. Han gav häxan guldpengen. Häxan trollade dit en stor stenbro som höll för både jätten och Felix
Dom fortsatte och kom ut på en grusväg. Grusvägen ledde till ett enormt stenhus. Jätten Lars sa till Felix:
- Här är det! Här bor min farmor!
- Oj! Vilket hus! Man förstår att det bor en jätte där! Mmm… Der luktar kakor! sa Felix.
- Ja! Nu går vi in! sa Lars.
Dom kom in och hans farmor välkomnade dom. Felix hade precis rätt när det gällde kakor! Hans farmor hade bakat hur mycket som helst! Och hon hade gjort jättemycket saft också! Felix och jätten Lars fick stanna där så länge dom ville. Och dom stannade där tills dom tröttnade på kakor och saft.





Slut!